Vi möts några timmar senare än planerat i PokerStars lounge här på hotellet, jag är långt ifrån den enda som vill prata med honom. Daniel kommer just från en chat med Aftonbladet, går ett varv i rummet och sen drar vi igång. Med ett litet skrik.
Daniel Negreanu: “Lets do this!”
-“Lets do this!”
Han börjar berätta att han trivs bra här i Europa, om det inte hade varit för jetlagen. Men han tycker ändå att det är ok. Europerna har ju fått stå ut med samma sak i åratal, så det är bara rätt att amerikanerna får åka hit ibland också. Han mår till och med lite för bra ibland, i alla fall i baren på kvällarna säger han. Han lämnar det ämnet snabbt och kommer in på själva spelet.
-Turneringarna här är annorlunda. Strukturen är jag verkligen inte van vid, det är snabbare här. En timme per nivå istället för 90 minuter i USA. Det gör att folk spelar mycket aggressivare före flopppen och det gör min fördel mindre. Ju längre tid på varje nivå och ju fler händer som spelas desto bättre är det för mig. Då kan jag vänta på att motståndarna gör misstag, men om blindarna ökar snabbt och stackarna är grunda kommer fler gå all in.
Daniel berättar lite om första dagen. Hur han lurade en kille i en stor pott och fick honom att gå all in med en död hand.
- Floppen kom K 9 4 med två ruter. Jag hade 9 7 i ruter och blev check-raisad så jag ställde honom. Efter att han funderat ett tag frågade jag helt enkelt om han försökte dra mot mig, för att få honom att tro att jag hade en färdig hand, kungarna eller nåt sånt. Han tänkte lite till och kom väl fram till att om jag hade det och han ett färgdrag är det rätt att syna. Han visade upp 6 2 i ruter och var helt död! I övrigt gick det bra nästan hela dagen, mot slutet fick jag några bad beats mot mig och till slut åkte jag ut i den där handen mot Noah. Som jag sa, det är mycket svårare att spela här och man måste ta lite risker. Då kan sånt hända.
Vi börjar prata om skillnaden på spelarna här och i USA. Daniel har en mycket klar bild av läget.
- “Normalspelaren” här är lite sämre än på andra sidan Atlanten, men de unga skandinaverna är bättre och mer fantasifulla än amerikanerna och därför mycket svårare att läsa. Framför allt i turneringar är ni mycket mindre rädda och gör fler listiga spel. I cash-games är jag inte lika säker på att ni skulle stå er.
Jag frågar honom om han tycker att det finns några speciella egenskaper en pokerspelare bör ha för att bli riktigt bra.
- Ja, tre stycken! Man måste lära sig att spela spelet. Det fundamentala. Matten bakom, hur man betar rätt och sånt. Det är den enklaste biten, lite som att gå i skolan. Det är bara att läsa böcker och öva. För det andra måste man ha disciplin, så att man även när det går dåligt ser till att tänka på sitt spel, analysera det och sluta med det som gör att det går dåligt. Den tredje biten är talang. Det är något man inte kan skaffa sig. Antingen har man det eller så har man det inte. De här tre egenskaperna måste man ha om man ska bli riktigt bra, det räcker inte med två. Har man två kan man helt klart bli hyfsad, men man kommer aldrig bli bäst. Självklart är det också skillnad på turneringsspelare och cash-gamespelare. Turneringsspelare behöver mer talang, medan disciplin är inte är lika viktigt. Man blir inte av med alla sina pengar på en turnering som man kan bli på en sittning vid ett cash-game.
Det här leder oss in på att prata lite om bankrullar och hur man vårdar dem. Daniel är väldigt noga med att poängtera att han inte är en person att ta råd från i just den frågan. Han har aldrig riktigt tänkt i de banorna. När han började spela var det inte ett problem, det fanns ändå så få spel att det var lätt att hålla koll på. Han spelade $20/40 fixed limit hold’em på Bellagio. Då var det bara att hålla koll på vad man var tvungen att ha för att klara levebrödet. Ökade rullen så skottade han och funkade inte det gick han tillbaka till sitt vanliga spel. Nu tycker han att det är både enklare och viktigare att hålla koll på sin rulle i och med onlinepokern. Men han gör det inte själv. Han skrattar till och säger att han ändå spelar bort för mycket på golf, så han vill inte veta. Hans tips är att när det går dåligt spela lägre nivåer och fler händer, för att minska variansen.
Vi fortsätter intervjun med att prata om Daniels förmåga att läsa sina motspelare och vad han har gjort för att bli så bra på det som han är.
- Det är en medfödd egenskap. Man kan såklart träna upp den, men jag har alltid varit duktig på det och tyckt att det har varit kul att studera människor. Jag minns när jag var runt fem år och var i ett köpcenter. Jag kunde se saker som att den där killen är intresserad av den där tjejen, men hon är intresserad av en annan kille. Och hon är det för hans pengar! Hon tittar på hans klocka och ser nöjd ut. Såna små saker. Om man för över det till pokerbordet funkar det faktiskt bra, även om det är lite mer avancerat än så.
Jag frågar vad man ska göra om man vill bli bättre på det och han tycker att det bästa är att studera sina motspelare.
- Man behöver inte basera sina beslut på det i början innan man känner sig säker, men att hålla koll och tänka på sånt gör att det snabbt kommer naturligt. När man ser något annorlunda så ska man kolla vad de visar upp. Är det en bluff så är det bara att vänta på nästa gång samma sak händer och syna. Har man rätt är man på god väg. Händer det sedan flera gånger så kan man känna sig ganska säker.
- Jag har en sån på Sammy Farha! Jag vet exakt när han bluffar. Kolla på High Stakes Poker, i varenda hand vi spelar mot varandra gör jag helt rätt när han bluffar!
Mer ville han inte säga om just det, men vi fortsätter att prata lite om High Stakes Poker och “The Big Game” på Bellagio. Han berättar att det är mer som ett parti schack nu för tiden. De känner alla varandra och kan varandras spel innan och utan. Men han trivs ändå med det. Det gör att han hela tiden måste förändra sitt spel och testa nya saker för att lura de andra. Det är det som är drivkraften för honom nu och som fascinerar honom mest med spelet.
Jag fortsätter med att fråga om han tror att det är möjligt att leva på poker utan några sidoinkomster nu för tiden. Svaret kommer snabbt;
- Det har aldrig varit enklare. Med internet finns det fler spel, det går snabbare, det är billigare.
Han skrattar till igen och mumlar; för du behöver inte dricksa dealern. När han började spela poker fanns det ett enda bord det spelades $20/40 på, nu finns det hundratals på varenda sajt. Är ett bord dåligt är det bara att gå till ett annat. I kombination med alla hjälpmedel som finns har det aldrig varit enklare att leva på poker, om man är tillräckligt bra lägger han till.
När frågan om spelberoende och vad han gör inom det området kommer upp hajar han till.
- Jag älskar den frågan, för det är så ironiskt ibland hur lagstiftarna helt missar poängen. Poker, så som det är konstruerat, drar inte till sig vanemässiga spelare. De är ute efter snabba kickar, som i Roulett eller Black Jack. Poker är mycket långsammare och mer metodiskt. Det lär faktiskt folk att undvika att gambla. Dessutom rensas det ut av sig själv. Klarar man inte spelet har man snart inga pengar och då har man heller inget problem längre. Jag menar att den överlägset minsta andelen av de spelberoende kommer från pokerspel. Det är helt andra drivkrafter som styr. Men för personer med ett beroendedrag i sin personlighet är nog poker ett av de bättre alternativen. Det enda de kommer att förlora är ju pengar.
Jag fortsätter att fråga om han tycker att kasinon och bästa pokersajter har ett ansvar att ta i den här frågan. Det tycker han egentligen inte att de har, de tillgodoser bara en tjänst som man brukar om man vill men han tycker det är bra att de gör något åt det. Till exempel sätter upp gränser i klienterna för hur mycket man kan spela och har funktioner för att spärra sig själv i vissa perioder. Samtalet kommer in på framtiden för pokern i allmänhet och hur han ser på den.
- Barack Obama baby! Bland det viktigaste är såklart att ta bort de här lagarna som skapats i USA och det skulle han göra. Det kommer hända snart. De är korkade och måste fixas till. Men pokern växer i hela världen nu, Europa, Australien, Asien är på gång. Kan vi bara få med USA på tåget också kommer vi se en stark utveckling framöver. Det jag tror är viktigast och som saknas mest är organisation. För spelarna, men även för turneringar. Man borde kolla mer på golfen, där vet man varje vecka var man kan se proffsen spela. För oss blir det bara utspritt. Även pokersajterna borde gå ihop och snacka om vad som gynnar dem bäst. Sturnta i att de är “fiender” och tänka på hur de tillsammans kan skapa en stark utveckling. Som man gör i alla andra branscher. Gör de det kommer de att tjäna pengar allihop, förmodligen mer än nu.
På frågan hur han tror att Absolute Poker-skandalen har påverkat synen på poker menar Daniel att det såklart är fel det som hände men att det kan vara riktigt bra om man ser på det från lite avstånd. Det har tvingat branchen att ta itu med säkerheten för spelarna. Han tror att det kan bli svårare att starta nya bolag och att mindre sajter kan få det tufft. I det stora hela tror han ändå att det gynnar spelarna, även om det var absurt, det som gjorde att man till slut tog tag i problemet.
Det var ren stöld, men det är ändå bättre att lyfta upp en skandal i ljuset än att sopa den under mattan.
Medan Daniel sätter sig och signerar några PokerStarströjor passar vi på att prata lite hockey också. Han blir genast upprörd över hur ledningen sköter Toronto Maple Leafs och tycker att de borde byta Mats Sundin mot några yngre förmågor så att både Toronto får nytt blod och Mats får en chans på Stanley Cup. Sen är han såklart välkommen tillbaka, han är noga med att säga att det troligtvis är den spelare som gjort mest för Toronto genom tiderna.
I och med det är vår tid slut, och Daniel skyndar vidare till nästa intervju.
